Här finns en översikt över några av de instrument som jag använder.
En varm och flexibel barockoboe med tydlig kärna i tonen. Passar både ensemble- och solospel. Intonationen är stabil och instrumentet svarar bra i alla register.
Klangmässigt ligger den nära engelska originalinstrument, med en något mörkare färg än många kontinentala modeller. Fungerar särskilt bra i Telemann, Händel och engelsk repertoar.
Kommentar: Jag gillar den kammarmusikaliska känslan i instrumentet och den mjuka tonen.
En oboe som gjord för att spela Bachverk i större kyrkorum. Instrumentet har en trevlig öppen klang och är mycket välbyggt. Jag tycker den fungerar bäst i repertoar som kräver en mer projicerande ton, t.ex. i större orkesterverk av Bach och Telemann.
Instrumentet har en relativt lätt respons, vilket gör det tacksamt i längre fraser och i repertoar med mycket legato.
Kommentar: Intrumentet har en något vidare "rörbrunn" och kräver ett något större rör än min Stanesby för att intoneras bra.
En oboe d’amore ligger en ters lägre än en vanlig oboe och har en mer rundad, mjuk klang. Denna kopia av Eichentopf är välbalanserad och har en fin resonans i det lägre registret.
Oboe d’amore har ofta en viktig roll i Bach’s kantater och passionsmusik. Den användes även av Telemann som skrev ett antal konserter för instrumentet, varav jag har spelat åtminstone en på konsert.
Kommentar: Min d'amore har som en del andra ett lite problematiskt högt g som kräver ett välgjort rör för att svara bra. Eventuellt har det att göra med att klockstyckets borrning i botten är något för vid.
Oboe da Caccia byggd efter en originalmodell av Eichentopf, ett av två bevarade original från 1724 finns på Musikmuseet i Stockholm. Instrumentet är en slags "tenoroboe" som ligger en kvint lägre än en vanlig oboe och har en karaktäristisk böjd form av läderklätt trä. Man tror att instrumentets namn kommer av att den böjda formen och klockstycket i metall liknar ett jakthorn. Klangen är ganska säregen. Många spelar på rör av fagottyp men jag tycker personligen det då blir en lite för murrig ton så jag försöker skrapa mer som för mina andra oboer.
Det finns några olika originaltillverkare av Oboe da Caccia, J.H. Eichentopf, Gottlob Bauer samt I.T. Weigel. Man har sedan instrumentet uppmärksammades först funnit fler tillverkare än de tre nämnda. Cacciorna av Eichentopf har ett klockstycke i metall och de andra som arbetade i städer med skrån hade klockstycket i trä.
Kommentar: Det finns 22 solo arior i Bachs verk där Oboe da Caccia får spela tillsammans med sångare.
Originalet till denna oboe var troligen med i en beställning av instrument till skalmejblåsarna vid amiralitetet att levereras till Sverige 1685 från tillverkaren Richard Haka - Amsterdam. (I specifikationen från Haka 1685 nämns en franse dulcian samt en tenor och fyra diskant haubois.) Mer information om detta, samt svenska skalmejblåsare och deras instrument finns i en Masteruppsats av Joakim Ekedahl: Instrumentellt i fält? - En studie om karolinska skalmejblåsare och hautboister. Scenkonstmuseet i Stockholm har originalet i sin samling (M 155).
Instrumentet är något korrigerat av Lucas för att vara stämt till A440, originalet är några hertz lägre (c:a 435Hz), vilket gör det möjligt att spela med vanliga orglar och andra nutida instrument. Läs mer om instrumentet på Lucas hemsida. Lucas är en av de mest erfarna byggarna av historiska oboer i världen, och har byggt många kopior av Haka-oboer så är detta en fantastiskt välbyggd oboe.
Kommentar: Jag tycker det är extra kul att jag precis som med originalet beställt detta instrument från en byggare från Amsterdam och fått det levererat till Sverige. Lucas är en av mina favoritkollegor som också tar historiskt oboespel på allvar och jag har haft förmånen att få spela tillsammans med honom i olika sammanhang, så det är extra roligt att få spela på ett instrument som han byggt.